Svar: Allting började i sexan, jag börjad skolka lite då och då (trodde jag var cool) Men det slutade med att det blev värre, jag började hamna fel sysslade lite med fel saker. Sen när jag började i sjuan så slutade jag nästan gå till skolan helt och de är något jag ångrar än idag.. Mina små problem blev 100 gånger större. jag började bli avstängd från skolan och de fick mig att inse att skolan inte ville ha mig där och de blev de så att jag sket i skolan totalt. Jag börjad i åttan och då började jag känns mig större än vad jag var, så jag började sätta mina egna regler hemma så man kan säga att jag sket i vad min mamma sa och hon hade ingen chans att stoppa mig. Så jag kom hem när jag ville och jag gjorde exakt vad jag ville, ibland kom jag knappt hem. Kanske kom hem någon gång då och då för att hämta pengar. Sen blev socialen inblandade i mitt liv. De va en natt då jag stack hem ifrån då kom socialjouren och hämta mig och de slutade inte så bra dom körde mig till en jourfamilj då dom ansåg att jag inte kunde bo hemma. Men det varade inte så länge efter en vecka så rymde jag där ifrån hem till mamam, då jag saknade henne som bara den. Jag fortsatte göra som jag ville jag gick aldrig till skolan jag gick och sov när min mamma vaknade klockan sju på morgonen och vaknade på kvällen någon gång. så jag vände på mitt dyng helt. De slutade med att socialen och min mamma valde att placera mig på ett Skolbehandlingshem så jag behövde hjälp med skolan mest.

Så allting började bara som en lek för mig men de slutade illa. 

 

Jag hoppas verkligen att du fick svar på din fråga :)